...att det jag vill göra gör jag inte och det jag inte vill göra gör jag?

Varför blir det så ofta att det vi vill göra inte riktigt får plats i vårt schema?

Pratade lite med en av mina kollegor i morse om problemet som vi allt oftare stöter på inom församlingen, nämligen bristen på ledare. Här har vi ett förhållandevist stort barn- och ungdomsarbete i vår kyrka, många som kommer utifrån varje vecka för att delta i diverse olika aktiviteter, men en brist på människor som är beredda att lova upp sig som ledare på dessa aktiviteter.

Ibland undrar jag om lösningen skulle vara att lägga ner all verksamhet under en tid. En tid då församlingen får tänka igenom och be över vad dom känner är viktigt och vill satsa på. Är det så att vi har verksamhet för versamhetens skull eller för vår egen skull? Är det för att vi ska kunna slå oss på bröstet och visa upp ett fullspäckat schema eller för att vi vill att dessa barn och ungdomar ska ha möjligheten att få ha en plats att komma till där dom blir sedda.

Så vad är det som avgör vad som får plats i våra scheman och varför gör jag inte sånt som jag vill göra??