• Vara på 2 ställen samtidigt
• Besöka minst 10 huvudstäder i Europa
• Göra en stor frisyrändring - check!
• Hålla ett tal för en stor grupp människor
• Testa på en ny sport
• Delta i något lopp
• Bygga/renovera ett hus
• Bila i USA
• Stå i centrum en dag utan att skämmas
• Starta och driva ett eget företag

Have you found joy in your life?

Has your life brought joy to others?

Ännu en helg har passerat och en ny vecka har precis börjat.

Har haft en skön helg, kanske lite få sömntimmar men det har det varit värt. Fredagen innehöll som vanligt skönt häng i källaren, denna vecka med film. Lördagen var tänkt till att åka på årsmöte, men det avstyrdes till förmån för en filminspelning. Var längesen jag skrattade så mycket åt saker jag inte vet om det är okej att se eller ens uppleva. Efter det var det bara hem, svida om och iväg på konsert.

Konserter är en sån här grej som jag inte vet om jag gillar eller inte. Vet inte varför men det kan bero på att jag är lite (ganska) kräsen och envis. Får jag då för mig att det är nåt jag inte gillar, ja då är det svårt att ändra på det.

Men den här konserten åkte jag på för att se några av mina vänner, dom var nämligen förband. Skulle lätt ha kunnat lyssna till dem en hel kväll och blev nästan lite besviken när "det riktiga" bandet skulle gå på. Men men, det blev riktigt bra och jag ångrar defenitivt inte att jag åkte. På vägen hem blev det ett stopp i biltvätten. Att sitta i en bil i en tvätt med goa vänner måste vara något som finns på min 10 i topp-lista :)

Söndagen startade som vanligt med gudstjänst och därefter vart det årets första grillmiddag för mig, men defenitivt inte den sista. Vad passar bättre än att avsluta helgen där den startade? Så åter igen befann vi oss i källaren, denna gång bakandes. Något trötta, men lyckliga, fikade vi tillsammans innan det var dags att gå hem för en date med sängen.

Klockan är snart nästa dygn och jag är inte ens i närheten av John Blund.

Har en helt tokig dag imorgon med aktiviteter från kl 10 till sena natten så jag skulle verkligen behöva sova, men det är precis som att jag bara måste vara uppe därför.

22,5-års trots säger min vän att det är, får kanske lita på henne och se fram emot den dagen jag fyller 23 och slipper det.

Allt jag behöver nu är tid
Tid att komma över dig,
tid att samla ihop
Det som är kvar av mig
Och allt jag behöver nu
är lugn och ro
Att hitta en plats nånstans
Där jag sätta ett frö
som kan få gro

Allt jag behöver nu
är att hitta mig själv igen
Det kommer kanske inte att bli lätt
Men jag vet inget annat sätt,
så låt mig va
Så om du ser dig som en vän
kom inte hit igen
Du gör bara saker värre än de är
Och till och med du borde kunna se
Att allt jag behöver nu
är att få vara ifred

Har haft den bästa helgen, ja kanske tom veckan, på väldigt länge :)

Startade helgen med en promenad bland dessa vackra träd tillsammans med en av dom bästa. Efter det har timmarna bara flygit iväg. Vi har hängt i källaren, kollat på innebandy, haft ungdomsmöte, gudstjänst, lagat mat, fixat bönerum och framför allt umgåtts!

Ser fram emot en något lugnare men förhoppningsvis lika underbar vecka tillsammans med dom bästa.

Sitter nu och lyssnar på lovsångsbandet som repar inför kvällens ungdomsmöte här i springgarden. Låter riktigt bra och jag vet att det kommer låta ännu bättre när lokalerna fylls av ungdomar som stämmer in i lovsången.

De senaste har jag funderat mycket på just lovsången och vad den betyder för mig. Är verkligen inte duktig på att sjunga men gör det gärna. Men det är kanske inte just den delen jag har tänkt på utan om jag verkligen står för det jag sjunger.

Det är så lätt att stå där och sjunga att vill ge allt till honom, följa honom 100 %. Men är vi redo när han kallar oss?

Han har gång på gång under de senaste veckorna visat på att jag kan lita på honom, att jag inte behöver oroa mig. Det har gett resultat både i jobbet och rent privat.

Jag har bestämt mig, jag ska ge allt!

Är precis hemkommen från en begravning. Det var ingen släkting, ingen jag hade kännt speciellt länge eller djupt heller för den delen, men det var ändå en person som hade satt spår i mitt hjärta. När jag satt där, längst ner i bänkraderna, och såg hennes nära och kära ta farväl slog det mig. Detta måste vara en av de sorgligaste men även det finaste stunderna vi får vara med om!

Hittade inga ord, hade ingen kraft och tappade modet, smög ut ur lokalen utan att säga eller göra något...