...det är där jag sitter och skriver. Har hamnat mitt i ett pågående LAN där deltagarna med hjälp av cola och pizza håller sig vakna halva (eller hela) natten för att tillsammans spela diverse spel.

Funderade på hur biten man skulle kunna bli och efter att ha testa kan jag konstatera att det är lättare än vad jag trodde. Lättare att bli biten, svårare att förstå spelet...

Kvällens fundering får nog bli vad som egentligen är spelet? Är spelet det som händer i datorn eller är det de större spelet som utspelar sig på den här sidan skärmen?

I mitt jobb har jag förmånen att träffa väldigt mycket människor, till största del ungdomar. Med alla dessa utspelar sig ett stort socialt spel varje minut, varje sekund. Det byggs relationer! Men hur ser dessa relationer ut? Går det att ändra ett första intryck eller är det för alltid bestående? Vad händer med den som kanske har hamnat i en roll den inte vill vara i?

Jag får ibland se en ny sida, ett erkännande från den tuffa killen att han inte vill vara själv eller ett ovanligt moget och ärligt uttalande från den där tjejen som allt som oftast bara följer strömmen. Det får mig att fundera på när vi ska släppa våra masker och våga vara dom vi vill vara.

I mina hörlurar sjunger en övertygande röst "maybe it's time for miracles" och fortsätter med att han att inte ger upp kärleken. Kan det vara det som är lösningen på många av mina frågor!? Det sociala spelet går ut på att ge och få kärlek, och då tänker jag inte på den lustfyllda kärleken, utan jag tänker på den kärlek som vår fader i himlen har visat för oss. Det spelar ingen roll vem jag är eller har varit, utan svaret finns i vem jag försöker likna. 

Fick för ett tag sen höra att den kärlek Gud pekar på inte är en känsla, det är en handling. Med mina handlingar kan jag visa för min omgivning att jag älskar dem, precis som dom är! Så jag fortsätter både privat och i mitt jobb att med hjälp av kärleksfulla handlingar visa på något större, något som jag inte fullt ut kan förstå men ändå fortsätter att tro på.

Det finns inga enkla svar på mina funderingar ikväll, dom får helt enkelt ligga kvar här, obesvarade...