Ännu en helg har passerat och en ny vecka har precis börjat.

Har haft en skön helg, kanske lite få sömntimmar men det har det varit värt. Fredagen innehöll som vanligt skönt häng i källaren, denna vecka med film. Lördagen var tänkt till att åka på årsmöte, men det avstyrdes till förmån för en filminspelning. Var längesen jag skrattade så mycket åt saker jag inte vet om det är okej att se eller ens uppleva. Efter det var det bara hem, svida om och iväg på konsert.

Konserter är en sån här grej som jag inte vet om jag gillar eller inte. Vet inte varför men det kan bero på att jag är lite (ganska) kräsen och envis. Får jag då för mig att det är nåt jag inte gillar, ja då är det svårt att ändra på det.

Men den här konserten åkte jag på för att se några av mina vänner, dom var nämligen förband. Skulle lätt ha kunnat lyssna till dem en hel kväll och blev nästan lite besviken när "det riktiga" bandet skulle gå på. Men men, det blev riktigt bra och jag ångrar defenitivt inte att jag åkte. På vägen hem blev det ett stopp i biltvätten. Att sitta i en bil i en tvätt med goa vänner måste vara något som finns på min 10 i topp-lista :)

Söndagen startade som vanligt med gudstjänst och därefter vart det årets första grillmiddag för mig, men defenitivt inte den sista. Vad passar bättre än att avsluta helgen där den startade? Så åter igen befann vi oss i källaren, denna gång bakandes. Något trötta, men lyckliga, fikade vi tillsammans innan det var dags att gå hem för en date med sängen.

Har haft den bästa helgen, ja kanske tom veckan, på väldigt länge :)

Startade helgen med en promenad bland dessa vackra träd tillsammans med en av dom bästa. Efter det har timmarna bara flygit iväg. Vi har hängt i källaren, kollat på innebandy, haft ungdomsmöte, gudstjänst, lagat mat, fixat bönerum och framför allt umgåtts!

Ser fram emot en något lugnare men förhoppningsvis lika underbar vecka tillsammans med dom bästa.

Sitter nu och lyssnar på lovsångsbandet som repar inför kvällens ungdomsmöte här i springgarden. Låter riktigt bra och jag vet att det kommer låta ännu bättre när lokalerna fylls av ungdomar som stämmer in i lovsången.

De senaste har jag funderat mycket på just lovsången och vad den betyder för mig. Är verkligen inte duktig på att sjunga men gör det gärna. Men det är kanske inte just den delen jag har tänkt på utan om jag verkligen står för det jag sjunger.

Det är så lätt att stå där och sjunga att vill ge allt till honom, följa honom 100 %. Men är vi redo när han kallar oss?

Han har gång på gång under de senaste veckorna visat på att jag kan lita på honom, att jag inte behöver oroa mig. Det har gett resultat både i jobbet och rent privat.

Jag har bestämt mig, jag ska ge allt!

Är precis hemkommen från en begravning. Det var ingen släkting, ingen jag hade kännt speciellt länge eller djupt heller för den delen, men det var ändå en person som hade satt spår i mitt hjärta. När jag satt där, längst ner i bänkraderna, och såg hennes nära och kära ta farväl slog det mig. Detta måste vara en av de sorgligaste men även det finaste stunderna vi får vara med om!

Hittade inga ord, hade ingen kraft och tappade modet, smög ut ur lokalen utan att säga eller göra något...

Hur kommer det sig att jag nästan alltid tvättar in i det sista när jag ska åka bort? Så är det iaf även denna gång. Om några timmar sätter jag mig på tåget för en utbildningsvecka på Götabro, kanske mer kännt som "v.11".  Tror det kommer bli väldigt bra när jag väl är där men just nu har jag ingen som helst lust...

Har varit ledig den här helgen oså nu åker jag iväg hela veckan, tur att jag kommer hem till fredagshänget och att jag fick träffa några av ungdomarna igår, annars hade jag nog haft på tok för stor abstinens!

Hoppas på att få ut riktigt mycket under veckan och komma hem med nya, fräscha idéer så att vi kan fortsätta med det arbete vi har startat.

Finns det något så som en perfekt söndag!?

Isf har jag nog haft en sån idag :)

Började dagen med en film innan det var dags att gå på gudstjänst. Filmen var halvbra men ändå sevärd, skapade en skön ledighetskänsla som sen höll i sig resten av dagen. Efter gudstjänsten blev det som vanligt en hel del snack och lite verkstad, men efter ett tag fick vi ändå ett ryck, eller var det kanske så att hungern började göra sig påminnd!? Så ett lagom stort gäng begav sig till närmaste mataffär för att införskaffa några väl utvalda råvaror som sedan förvandlades till en utsökt måltid - hemgjorda hamburgare. Tror att vi alla åt tills vi var mer än nöjda, men gott var det!

När stora delar av eftermiddagen hade passerat tog vi oss till sporthallen där en väldigt spännande volleyboll match utspelade sig. Ett par timmar senare styrd vi åter stegen hemåt, denna gång med en film i sikte.

Filmen är nu slut, diskberget är bestiget och lugnet har infunnit säg.

Helt enkelt en perfekt söndag!

Ett lås betyder inte alltid att vägen framför dig är stängd.

Det kan ju vara så att du bara behöver hitta nyckeln!

Den här helgen har solen lyst så som den inte har gjort på länge här hos mig, kanske även på andra ställen runt om i Sverige. Och på en gång så känns det vår i hela min kropp, kan det äntligen vara dags!? Kan det vara nu som det kalla och mörka är på väg bort för att ersättas av något ljusare och varmare?

Men vad är det som gör att jag ändå, efter en dag med härligt umgänge och många fina stunder, känner mig så tom. Var på en helt underbar kvinnofrukost igår där Britta Hermansson pratade om yttre tryck och inre vila och även pratade om tvättmaskiner. En tvättmaskin slungar kläderna runt och runt och när den går fortare och fortare så blir även hålet av tomhet i mitten större pga att kläderna trycks ut mot trumman. Min känsla är att jag är den tvättmaskinen.

Jag har ett jobb som jag trivs oerhört  bra med och där jag ständigt utmanas, men ibland blir det bara för mycket. Jag försöker jonglera med fler bollar än vad jag klarar av, försöker tillfredsställa fler människors viljor än vad som är fysiskt möjligt och för att göra det hela ännu lite svårare så ställer jag fullkomligt orealistiska krav på mig själv. Nu kommer snart tvättmaskinen att stanna och vad händer då med allt som är i den, jo det faller platt till botten. En botten jag gärna inte vill vara på....

Men hur kommer det sig då att jag ständigt laddar om tvättmaskinen? Jo, för på samma sätt som vintern kommer smygande vet jag även att därefter kommer alltid solen och våren!

Har läst på tok för många bloggar de senaste om krossade drömmar och gamla kärlekar. Nä, nu är det dags att gå ut, njuta av livet och framför allt visa dem i din närmaste krets hur mycket du verkligen älskar dem!!